Julhhopparn

På själva Julafton traskade vi upp till ridhuset för att träna lite igen. Efter flytten är det inte längre så enkelt att ta sig dit, man knatar ihop nästan en hel mil tur och retur, men eftersom mitt hallkort går ut vid nyår vill man ju passa på...

Själva träningen gick strålande, verkligen strålande, nästan hela tiden.

Jag ville för mycket och lade upp blocken på varandra varpå vi gick från cavalettihöjd till skyhöga ca 75 cm (haha), och där tog det lilla roliga slut.

Rucj drog på en kombinerad tvärnit / -vändning och jag flög i en hastig båge rätt ner i backen.

Och gjorde illa mig.

Jag hann känna att hjälmen satt dåligt (mössa under) och försökte därför "ta emot mig" med allt utom huvudet, först trodde jag faktiskt att jag brutit handen eller tummen (men kan konstatera idag att ingen större skada skett).

Skam den som ger sig, upp igen, men Rucj blev skärrad och helt okontaktbar så efter lite snurrande både runt och över hinder satt jag av och jobbade lite lös istället. Han kom tillbaka till sinnesro och hoppade fint (löshoppade alltså) så vi kunde gå hem med glada miner.

Väljer att fokusera på att nästan hela passet förflöt helt problemfritt med en jättebra känsla. Jag förivrar mig alldeles för ofta med den här hästen och att gå till att hoppa bana på inte ens en handfull träningstillfällen (utan träns menar jag) var tillräckligt kaxigt.

Måste hålla tillbaka och safea mer.