Efter över en veckas träningsfri tillvaro var det dags att ta tag i Friesermonstrets fasoner.
Jag har egentligen inte så mycket att säga om videon. Jag begär endast att hon går "fram", i vilken gångart som helst och på hur stor volt som helst, jag går så nära för att kunna korrigera i så god tid som möjligt.
Man kan ju hålla sig för skratt men jag är ändå glad att jag tragglade igenom alla dessa protester. Jag är fullt medveten om vad jag gör och att hennes reaktioner kommer vara så som de är, hon måste tåla att jag smackar på henne och hon måste förstå att stegrandet inte är synonymt med att träningen avbryts.
Hon har täcke på sig för att jag skulle kunna sadla efteråt (hon rullar sig förstås så fort man kommer in genom grinden).
Själva ridningen gick bra och vi lyckades premiärtrava. Roligt!!
Åh va roligt :D Det är så roligt när man gör framsteg, man vill bara göra fler!
SvaraRadera