Tuffa tider

Ur askan i elden eller hur var det nu... Sommarvärmen är helt klart efterlängtad och därav inget man vill klaga på men det är så lätt att glömma bort sommarens baksidor när man går där och fryser och svär i januari.

Alla dessa otäcka odjur vars enda uppgift i livet tycks vara att agera plågoandar åt andra, suck, det går inte att vinna mot dem.

RucjRucj går med täcke dygnet runt nu då han blir så påverkad av knott- och myggbett (han får svullnader runt varenda bett), flugtäcke dagtid och ofodrat regntäcke under natten. Man måste dock vara uppe med tuppen för att hinna byta täcke innan solens strålar börjar värma alltför mycket under morgnarna.

Jag får med andra ord i vanlig ordning aldrig sova mer än 6-7 timmar och det må hända att konstant sömnbrist bidrar till att jag ser mer och mer av tillvarons negativa aspekter... Allvarligt talat har jag gått upp för tidigt varenda dag i flera månader nu, det tar ju ut sin rätt tillslut.

På tal om otäcka djur så har jag även sett huggorm i hagen vilket (självfallet) får min noja att gå i taket. 

Ett stycke paketerad Arab:

Rediga höftben... så anskrämligt smal är han faktiskt inte nu men det är sannerligen en konstant pågående kamp att hålla honom i "rätt" hull. 

Fester fortsätter att slå rekord i att bli förevigad med munnen på vid gavel flest gånger. Observera att Rucj är borstad och faktiskt (inte helt oförklarligt) relativt ren!

Helt oförhappandes bra börjar det faktiskt gå att få i smalsaken mat. Jag slänger över lite mineraler och maskrosknoppar för att han ska komma igång men sen äter han faktiskt ett par kilo hö, proceduren upprepas två-tre gånger per dag och visst är startsträckan kritisk men när han låtit sin helt overkliga stämma ljuda över bygden ett par gånger så får maten den uppmärksamhet den förtjänar. Måltiderna är ju exklusivt för Rucj, Fester får stå kvar i hagen och snällt nöja sig med gräset.

Det största "stress-påslaget" utgörs fortfarande av det helt olidliga faktumet att folk inte slår på ström (då måste man ju använda isolatorer och slå ner jättejobbiga jordspett och ha sig -så himla svårt och kämpigt!) till sina hästar varpå de helt sonika går på äkta lösdrift och vad FAN som helst kan hända när FAN som helst! 

Undrar om man får ta till bössan när x-häst är på väg mot ens hästar för sjuttielfte gången? Hm, åberopa rätten att försvara sina tamdjur, kanske?