Ridvägar

Till min stora glädje kan jag nu konstatera att Sågmyra levererar på ridvägsfronten.

Vi flyttade hit i december och snön har gjort att vi hittills hållit oss till grusvägarna och gamla banvallen i stort sett, starkt bidragande till detta försiktighetsbeteende var ett litet missöde med en stig som visade sig gå över en myr... Myrincidenten skrämde oss till fast mark i väntan på bättre tider -NU är det bättre tider!

Får väl erkänna att det är ren lyx att (den numera nerlagda) banvallen går längs med hagen, så fort man tagit ut hästen befinner man sig alltså på en "väg" som sträcker sig långt i båda riktningarna, en väg där inga större fordon framförs och inga backar eller skarpa kurvor existerar (må hända att min uppskattning för denna betingelse landar i en något diffus men likväl reell tantvarning).

Försäkrar härmed att omgivningarna i övrigt erbjuder ett kuperat och vackert landskap som inbjuder till små äventyr och eskapader.

Det är ett mysterium att det ser ut att gå fort på vissa bilder, det gör det sannerligen inte men jag överväger att låta den stora vita springaren få sträcka ut sina långa ben någon dag snart... Det blir "efter-skadan-debut" i sådant fall, i dagsläget galopperar vi maximalt en minut per ridtur och vi håller oss till mellanmjölksgalopp än så länge.