Hur som haver, från kl 19 till 23 uppehöll jag mig vid hästarnas sida i hagen. De tog det så kallade firandet med väl avvägd skepsis, rädda och ängsliga förstås men det kändes fullt hanterbart.
När jag äntligen fick gå hem och sova var det inte i många timmar... kl 02.00 vaknar jag med ett ryck, det exploderar fyrverkerier utanför fönstret och jag kliver resolut upp igen för att skynda mig till hästarna. Väl där konstaterade jag att de fortfarande befann sig där de skulle, de hade gjort en del "slirspår" i hagen och var tämligen redo för oljudet att upphöra men ingen skada skedd.
Alltid lika mysigt med traditioner.
Hästarna avbildade i morse:
Varje morgon börjar med att jag känner mig som ett riktigt asshole, varför? Jo för att det första jag gör är att ställa hästarna i varsin hage, pga andra människors totala ignorans tvingas jag sätta mina hästars säkerhet framför deras egna önskemål.
Att Fester är hingst råder det inga tvivel om och grannens ston rymmer konstant ur sina hagar för att glada i hågen traska rakt fram till min hage. En massa skräckscenarion utspelar sig förstås på min näthinna och numera går Fester i en hage som ligger lite "innanför" Rucjs hage, på det viset är det mycket svårare att ta sig fram till honom om man är ett lystet sto.
Varje kväll när de får återförenas i hagen vid lösdriften är det samma scen som utspelar sig: Fester krumbuktar sig maniskt hela vägen fram till lösdriften för att sedan trycka mulen hårt mot Rucjs i någon sekund innan han gör sin numera klassiska djupa suck och fullkomligt avslappnar sig lealös.
Fester klättrar i slänten och följer efter mig för att då och då avbryta sig med att visa att vi ska leka!
För någon dag sedan fyllde jag 27 och på själva födelsedagen fick jag med mig Adam ut på en tur i skogen (beväpnad med kamera så klart, jag tjatar mig gärna blodig när det kommer till att dokumentera hästarnas träning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar