Ajaj

Det blir inte så spännande bilder när man ständigt är ensam med hästarna men igår var Adam faktiskt med en sväng så här kommer en liten bildserie som visar hur alla mina morgnar börjar.

Jag visslar på hästarna och Fester är i vanlig ordning en aning mer begeistrad än Rucj över min närvaro.

Sötsak stannar till vid Adam för att i all hast kolla läget...

...innan han galopperar upp till mig.

Sen smörjer jag in Festers vita tecken med solskyddsfaktor 50, alltmedan RucjRucj intresserat ser på.

När det är gjort tas storavita ut för att få sin frukost.

Frukosten består för det allra mesta av hö och en skopa Krafft Muskel men just den här morgonen lyxade vi till det lite med en förrätt bestående av gräs (årgång 2013). I hanteringen har vi gjort stora framsteg i år. Att vara lös är inte längre förenat med att smita iväg likt en ouppfostrad hund, mina hästar ska vara som topptränade Border Collies och äntligen sitter inkallningen och kommandot "stanna" lika säkert som amen i kyrkan. Thank the lord!

Oskar kom och stal Adam, de jobbar dubbel heltid i studion på helgerna so there was no time to lose.

Vid återförenandet en timme senare råder obligatoriskt pusskalas.

På kvällen hämtade jag Fester för att ta med honom på en joggingrunda. När jag kratsade hovarna upptäckte jag en större mängd blod på hans ena framben, jag letade länge och väl (förgäves) efter orsaken till detta, det var först när vi kommit en bit på vår runda som jag märkte att blodet kom från hans huvud (han hade förstås bara torkat av sig på benet). 

I "hålet" såg man obehindrat ända in till benet så jag försökte få ut distriktsveterinären för att eventuellt sy ihop skiten men denne ansåg att han nog skulle överleva utan veterinärvård. Att kasta pengar efter veterinärer får anses höra till ett av mina favoritintressen men när de vägrar får jag helt sonika återgå till mitt huvudintresse: att ömsint vårda och oroa mig för hästarna!

Bilden är tagen tre timmar efter att jag först upptäckte såret, (blodet rinner ner och samlas vid hans underläpp).

För att fortsätta på temat "ajaj" kan jag berätta att jag nu reducerat även mitt högra pekfinger. Olyckan var framme igår morse då jag i vanlig ordning stack in handen i Festers mun för att rensa tandfrakturen. Att jag skulle lyckas bli biten igen känns föga förvånande då jag haft betydande svårigheter att använda "fel" hand. Fel hand har tvingats användas då jag ännu ej läkt mitt "rätta" pekfinger för uppgiften.

Jag lever alltså nu med nästintill olidlig smärta (igen) på grund av krossat finger. Min ofrivilliga och förhoppningsvis temporära fummelhänthet har banat väg för ytterligare skador. Exempelvis har jag tappat en kopp med brännhett te i knät och ådragit mig mycket missprydande brännsår i ljumsken... 

Ajaj!