Hej va jag bloggar

Hinner inte riktigt med livet så väl som jag skulle vilja, allt fokus hamnar på Salsa och hennes försäljning, eftersom jag är en vuxen människa skriver jag naturligtvis inte ut någonting här om diverse spekulanter och allehanda provridningar men låt säga att detta är ett kapitel som både hon och jag ser fram emot att lägga till handlingarna.

Då hon påverkats negativt av alla turer har jag lagt om träningen senaste tiden och endast ridit ut, och plockat av mer och mer utrustning, idag tog vi för första gången en sväng i skogen utan huvudlag vilket gick bara fint.

Pojkarna har lekt så hårdhänt att båda två har åsamkat den andra ett antal "hål" av varierande storlek. De går i varsin hage under dagarna och när jag släpper ihop dem igen till kvällen brottas de som tokar, jag tänker mig att de borde vara vana vid just det förfarandet vid det här laget men nu har separationsångesten varit svår.

De tu är ändlöst underhållande och att det handlar om kärlek råder det inga tvivel om men Rucj börjar se ut som en riktig stridshingst, vilket han säkert är asnöjd med, jag är medveten om att Rabarbern har hög smärttröskel men han får gärna coola ned sig nu.

Min finaste Fenja har i vanlig ordning bjudit på både det ena och det andra. För någon vecka sedan fälldes det än mer träd utanför hennes hage vilket ännu en gång ändrade utseendet på vår "runda". Det gav oss skarpt läge direkt men efter att hon stirrat ut timmerhögarna i närmare tio minuter tog hon sig fram genom grenar och skit som om hon aldrig gjort annat och gjorde mig därmed mycket nöjd med henne.

Igår red jag en stund, det var längesedan sist och jag erkänner direkt att det var skakiga ben som kravlade sig upp på henne, intentionen var att skritta några varv och sedan sitta av.

Hon travade iväg en liten liten bit men annars var det helt odramatiskt.