Recap

Jahapp, sedan sist har jag hunnit med en del, mest mockning men även en och annan något mer intressant sak.

I lördags var det ridbane-premiär (efter några månaders ofrivilligt uppehåll pga dåligt underlag), något förhastat kan erkännas, det var blött som tusan så jag red i tio minuter bara.

Salsa var något osäker om hon verkligen skulle hinna placera hovarna mellan bommarna men efter ett lite skuttigt första försök klarade vi den lilla "övningen" finfint.

Travade några minuter och tog sedan pyttekrysset fyra-fem gånger. Ganska taggad...

Längtar efter att kunna träna ordentligt, det är så roligt med lilla hoppetossan som verkligen ger allt, det ska bli riktigt spännande att testa mer höjd med henne.

När vi skulle gå hem råkade vi rumpla (gå omkull) i en slänt, tjälen hade släppt lite lagom ytligt så det övre lagret gav med sig och genererade en liten kullerbytta för vår del, det kändes som att slå i sten och en kort sekund var jag orolig men eftersom Adam var med nödgades jag spela cool och bah: "det gick såå bra, iiingen fara"... haha.

Nä men Salsa rullade över på mig för ett ögonblick men naturligtvis var jag mer intresserad av hur det gick för henne och hade inte tid att känna efter själv förrän jag försäkrat mig om att hon mådde bra.

Det var inga fel på henne men för säkerhets skull har hon haft några vilodagar. Salsas ben är absolut snustorra vilket gör det enkelt att felsöka eftersom alla eventuella svullnader blir superlätta att upptäcka, men som sagt har hon vilat sedan dess då jag inte vill riskera att sadla/skänkla/sitta på möjliga blåmärken/osynliga blessyrer.

Jag gjorde väl illa mig en del men så länge inget går av är jag nöjd.

Idag har storhästarna haft tandläkarbesök.

Jag valde att låta Rucj stå kvar medan Fenja behandlades, litade helt på att han skulle vara snäll åskådare och det var han, det var förstås roligt att de fick hälsa ordentligt för första gången och nej det skiljer inte mycket i storlek dem emellan.

Adam fick gå hem med Rucj när Fenja var färdig men ni må tro att hon kvicknade till fort när de gick... det var bara att hänga med ut. Sederingen hade naturligtvis inte släppt än så jag fick traska runt med henne i evigheter, kunde ju inte gärna släppa henne i hagen direkt, finurligt nog passade jag på att gå längre än någonsin förut.

När vi ändå hade ångan uppe (eller ska jag säga nere...?) traskade vi för första gången ned för hela branta backen som leder upp till stallet. Vi nosade dessutom på en traktor och gick även en bit i skogen, ja idag var hon som en "vanlig" häst kan man säga - thank the drugs!

Det var en konstig känsla att bara gå och gå med henne lunkandes där bakom någonstans. Mer sådant tack.