Jag har vinkat adjö till min högt älskade sadel, inte "nya" dressyrsadeln utan min klassiska hoppsadel, så för dagen fick Rucj bära Dinos (numera Festers) sadel. Inte varje dag man försöker rida i en 15 "... men för ändamålet passade den perfekt då den är liten som en galoppsadel.
Det bränner lite bakom ögonlocken bara att nämna avskedet. Sadeln stod för många ärorika minnen, affektionsvärdet var skyhögt, men livet går vidare och det var helt enkelt dags. Om Rucj och jag ska fortsätta karriären någon gång i framtiden får jag väl se mig om efter en ny sadel.
Fester fick ett pass på ridbanan och idag hoppade "vi" 1 m (på flit...) många gånger. Han är fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar