Man har ju lite svårt att hinna anpassa sig efter den mycket fluktuerande temperaturen och stackars pållen har inget annat än vinterpäls i garderoben så han svettades både runt öronen och mellan bakbenen.
Började med att gå strax över två kilometer för att sedan sitta upp på ett monster. Rucj traskar självsäkert bakom mig men när jag försvinner upp på ryggen är det plötsligt gott om läskiga saker att tveka inför.
Det gör inget, han blir sådan av att inte komma ut ordentligt och en blåsig dag som denna, då vi dessutom gick helt nya vägar genom "nya" byar, begär jag inte mer av honom. Han skyggade inte men han var lite som en älg som just kalasat på skämd frukt om ni förstår vad jag menar... en slank han hit och en slank han dit, och ja, ända ner i diket ett antal gånger.
I vanlig ordning var det riktigt behagligt mot slutet och även denna gång fick han sträcka ut ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar