Jag hade byggt en trekombination med två galoppsprång mellan samtliga hinder. Eftersom det är lite drygt att ändra avstånden var de byggda för att hoppas på ca 70-90 cm's höjd, vilket innebar att avstånden blev långa i uppvärmingen för att sedan bli lite tighta mot slutet vilket alltså inledningsvis genererade "långsprång" likt det avbildade i förra inlägget.
Uppvärmning med lite tryck:
Eftersom vi lever i förändringens tid var det dags att do things a little differently, efter cavalettihöjden gick vi rakt på hela kombinationen och...
...rätt upp på 95 cm. Schmack!
Det var riktigt nyttigt att hinna känna in höjden ordentligt. I vanliga fall höjer jag på slutet och tar något enstaka språng men den här gången hann vi "öva" lite mer och därigenom bli mycket säkrare och mer avslappnade inför uppgiften.
Räcket hoppade han lugnt och prydligt medan han tog i som tusan och riktigt hoppade oxern, när vi var uppe på den här höjden brallade han av pur livsglädje så fort han landat. Härligt!
Oxern är faktiskt 1,05 på mitten, trodde den snarare var strax under metern men mätte ordentligt flera gånger och kom fram till samma resultat varje gång. Vi har hoppat den höjden vid ett tillfälle i mars men det var då det. Skönt att äntligen vara tillbaka!
Och se vad som håller på att utvecklas här, vinklade schmå schöta framben <3
Mycket nöjd som sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar