Finaste fröken

Nu ska jag vara lite positiv, så det så, ibland förvånar hon mig. Finaste fröken <3

För tre dagar sedan gick vi hela rundan, (ut genom övre grinden, genom skogen, in vid den nedre grinden), det plastades balar på åkern nedanför hagen så jag var i valet och kvalet en god stund men gav det ändå en chans. Hon var rejält skeptisk till "livet" på åkern och hade svårt att hålla sig men jag hann stänga grinden och få av henne grimman, innan hon drog som aldrig förr mot tryggare breddgrader, jag kunde inte begära mer så det var en win.

Dagen efter gjorde vi samma sak, med liknande resultat, den gången var det högljudda hästar och en drös älgflugor som gav oss eld i baken sista metrarna men vi genomförde alla moment på ett helt ok sätt.

Igår verkade jag henne, hon har världens största och hårdaste hovar så det är en kris i livet varje gång, hon skötte sig relativt bra och vevade endast lite halvhjärtat med bakbenen enstaka gånger. När jag var färdig hade jag en fot i graven och nödgades sätta mig i gräset och hämta andan i en evighet. Under sagda evighet passerade det en traktor med släp och Fenja blev, till min förvåning, absolut skiträdd. Hon såg ärligt ut som att hon tänkte spränga tråden och jag har aldrig sett henne reagera så när hon varit fri i hagen.

Jag hade tänkt gå ut i skogen men tog det säkra före det osäkra och knatade runt lite på gården/vägen istället. Traktorjäveln kom tillbaka och jag trodde min stund var kommen men icke! Från att få frispel i hagen till att vara lugn utanför hagen med mig blåhållandes i den berömda linan...? Que?

Man ska aldrig tro att man kan räkna ut någonting när det gäller den där - haha! Longerade några varv på grusplanen och även det gick bra så det fick räcka för dagen.