Igår bestämde jag mig för att ta ned henne till ridbanan, vi hade lite otur när vi skulle iväg då det skedde livat ihopsläpp i hagen bredvid och Fenja hade svårt att slita sig. Jag blev lite osäker och lät henne stå och titta en stund men valde ändå att åtminstone försöka.
Efter lite övertalning följde hon med snällt och var sedan absolut sjövild på banan men det gör inget, hon var tillräckligt foglig och laddningen var mest överskottsenergi, gick även fint att traska hem.
Idag tog vi tag i något som hängt över mig länge, nämligen att ge "rundan" ett nytt försök, de har fällt en del av skogen så det ser helt annorlunda ut nu jämfört med senaste gången vi lyckades gå ett varv, vi har dessutom som bekant ett misslyckat försök i bagaget och har inte försökt igen sedan dess.
Well, we did it! Så nöjd.
Hon vet precis vart "gränsen" går för vad som är snabbaste vägen hem så när vi väl, efter lite tveksamheter, kommit förbi gränsen tar hon sikte på nästa grind istället och låter sig lugnt ledas över skogen. Eftersom de står i översta hagen just nu fick vi gå igenom nedre hagen (eftersom vi gick ut genom den övre grinden och sedan kom "tillbaks" vid den nedre) och då passade jag på att springa lite med henne. Eftersom hon är så van att kuta iväg upp för backen när man släppt henne vid grinden känns det enklare att möta henne halvvägs och ta det i trav istället för att blåhålla henne hela vägen in i nästa hage.
Ponnisarna har tränats också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar