Håller på å dö

Adam valde att inte jobba idag så vi var i alla fall två om eländet. Vi har slagit ner en drös stolpar, bytt en massa isolatorer, dragit en del tråd, gått i flera timmar med grästrimmer, under dagen har sätten att avlägsna slystubbar avlöst varandra; stampa, banka, yxa, gräva, slita och dra...

Tackar "Gud" för att väderleksprognosen ser bättre och bättre ut. Ett tag såg det ut att bli vinter från och med onsdag vilket hade varit en smärre katastrof, inte för att ropa hej än men hoppet lever.

Jag saknar mina hästar :( Hinner bara träffa dem lite snabbt morgon och kväll - inte alls okej.

Det är svårt att föreställa sig att vi kan lyckas bli klara med allt innan sista oktober men vi måste i alla fall försöka. Vi har helt enkelt inte något val, vi försattes i en väldigt oväntad och svår situation som vi nödgas göra bästa möjliga av med de tidsramar och resurser som finns tillhands.

Att vi överhuvudtaget hittade ett nytt hus OCH en ny stallplats är ett mirakel.

Nu är jag så slutkörd och trött att jag börjar grina bara jag ser kort på hästarna. Att jag gör precis vad som helst för dem råder det nog inga större tvivel om.