Förra delen fokuserades på mig som ryttare och hur fantastiskt notoriskt icke-tjusig jag brukar vara till häst. DET visade sig sig vara en outtömlig källa till "fina" bilder så här kommer fortsättningen!
Att ta av ett träns:
Att springa fort med ponny, med för kort grimskaft, kan leda till oanat komiska situationer...
...samt ifrågasättande av den mänskliga kroppens fysiska möjligheter.
En lite smårolig kombination av mismatch både färg- och storleksmässigt.
Man kan väl konstatera att det enda som skiljer de två sista bilderna åt är 15 förflutna år.
så underbart att få se dessa extrema kontraster!!
SvaraRaderasådan skönhet- i totalt vrickade (men på nåt sätt alltid balanserade) poser!
sällan upplevd generositet... jag tackar o njuter.