Berättar mer...

Rucj har som sagt varit en vildhäst (trots att jag ridit fyra ordentliga pass fre-lör) och så var han även i morse, så pass att jag egentligen bestämde mig för att avanmäla. Han for runt transporten i 10 minuter innan han klev in, det sista jag vill är att han ska gå tillbaka till att vara omöjlig att transportera och därför lastade jag med tanken att endast köra en "träningssväng".

Döm om min förvåning när han stod så stilla att vi tog oss hela vägen till tävlingen som låg gott och väl 1 h och 40 min bort.

Han lät sig dessutom lastas ur under någorlunda ordnade former, han var förjävlig att "klä på" men när jag väl satt upp kändes han jättefin.

Framhoppningen var lite "ojämn" men han var glad i hågen och gjorde det han skulle. Avstånden blev lite hänne å dänne men han var så att säga felfri och kändes bra.

Hade inga planer på att köpa ett knallblått nosludd men när de enda andra färgerna var rosa, lila och zebra... (haha) blev det blått - inte så särskilt flott.

Väl inne på banan började det bra, han klippte 1:an och 2:an men drog på en riktig tvärnit på 3:an, det var en oxer med mörklila/silvriga bommar så må hända blev han tittig. Jag hoppade 1:an igen och gick ut. Jag blev väldigt glad och lättad över att han hoppade igen direkt efter stoppet.

Jag fick endast lite drygt en kvart på mig till nästa start så jag satsade på att "ta hand om" Rucj istället för att hetsa till framhoppningen för att klämma in några språng på nya höjden (80 cm).

Han drack då vatten för första gången på tävling, jippi!

På nya höjden gjorde vi precis samma sak, tog 1:an och 2:an innan vi gjorde ett praktfullt slidestop på 3:an varpå jag tog 1:an igen och gick ut. Jag vågar inte riskera att han kraschar in i hindret eller att jag flyger av, det kändes som rejäla tvärstopp och hellre testar jag ett redan övervunnet hinder i det läget.

Känns helt okej även om jag var besviken över att inte få hoppa hela banan (som verkligen var inbjudande!).

Jag parkerade direkt Rucj i ett dike bara några meter från banan, knäppte upp ett hål på gjorden och sedan väntade jag, och väntade, och väntade.

20 minuter senare:

Kissat!

Det viktiga här är alltså att han kissar medan jag sitter på, han har inga problem med att kissa i släpet så jag gjorde detta endast för att jag visste att han höll sig. Hur jag nu visste det kan jag inte förklara, hehe.

Hästen jag åkte hem med var en mycket lugnare och gladare en än knäppskallen jag åkte med. Då ska man inte vara missnöjd.

Han klev på transporten så lugnt och fint mitt i smeten på parkeringen och lät mig till och med rodda lite med honom i släpet.

Lugn färd, felfri framhoppning, hopp efter vägran, druckit och kissat, ja en del framsteg hann vi faktiskt med.

Nu ska jag börja hoppa större hinder hemma, så får vi väl se om det anmäls till fler tävlingar.