Race + ridning

Skrattar lite åt minnet av att jag för ett år sedan bedömer Festers galopp med orden "rund och bärig men han vinner nog inga galopprace."

Haha, ack så man bedrog sig! Nu ska jag inte komma med osanna påståenden om att han i regel vinner mot Rucj i hagen men han är en osannolikt värdig motståndare.

I det avbildade löpet tjuvstartade RucjRucj och sprang nästan ur bild.

Jag har mycket funderingar kring ridningen just nu, olika inriktningar, form, tro och tänk avlöser varandra i ett ständigt pågående slag i mitt huvud. Helst av allt vill jag rida au naturel men det fungerar inte med herr Häst (än så länge).

Rucj vill gärna gå med ett stadigt stöd i bettet, ett stadigare stöd än jag vill ge honom, han pendlar mellan att fint söka sig till bettet och att vara överaktiv med munnen och "dra" lite. 

Nu är han förvisso långt ifrån att vara i toppform med tanke på att han stod hela förra året men jag vill att han börjar bära sig själv mer och går på "mindre" hjälper än vad han gör idag.

Formen nedan är om Rucj själv får välja, han skulle kunna gå i den här formen 'til the cows come home... men jag vill inte rida honom i den formen, att han välver ryggen och faktiskt känns mindre framtung i det här läget gör att jag ibland funderar på om det är mina egna ideal som behöver ses över och möjligtvis omvärderas.

Den här bilden visar hur det ser ut när jag inte släpper ner honom så djupt som han själv vill, "rätt" form men han är inte lika samlad i kroppen som på bilden ovan trots att jag det enda jag ville ändra var "längden" på halsen.

Jag har under åren ridit mer akademisk ridkonst (och flera år utan utrustning) än konventionell dressyr och detta färgar, influerar och genomsyrar förstås min träning.

Min egenkomponerade filosofi krockar en del med Rucjs förväntningar på piloten där uppe, han är riden "som vanligt" innan han kom till mig. Hans tidigare erfarenheter har visat sig vara en större utmaning för mig att bemästra än det faktum att några av mina tidigare hästar varit oinridna eller outbildade när jag skaffade dem.

Senaste passet, önskar mer bakbensaktivitet men han bär sig fint trots den slacka tygeln.

Jag känner egentligen att framåtbjudningen och lösgjordheten inte riktigt har infunnit sig i den grad jag vill för att vi ska kunna fortsätta klättra på stegen uppåt. Man måste ju vara avslappnad och glad innan man kan åstadkomma något på ridbanan!