Anledningen att jag endast med en smärre kraftansträngning kan hålla tillbaka svordomarna är att Rucj lyckats göra illa sig -igen.
Händelseförloppet var som följer: Vi kom tillbaka från en ridtur, går in i hagen, jag tar av sadel/träns och börjar borsta honom varpå han blir inspirerad av Fester (som blev aningens extra glad över att vi var tillbaka) och skuttar iväg i snön.
Ingen skada skedd, hästarna får förstås busa iväg när de vill, jag borstade Rucj lös och han står inte alltid still så länge som jag egentligen skulle vilja. Nu kommer vi till problematiken...
Hästarna har trampat upp ett spår (i snön) längs med stängslet, på detta spår har det nu tinat fram en sten, repeterar: en sten. Sagda sten sticker upp helt synligt, till och med väl synligt avtecknar den sig mot snön och utgör därmed inget hot i mina ögon. Jag observerar dock att Rucj ser ut att mer eller mindre kliva rakt på stenen, i galopp förstås, när han stannar och börjar kicka med benet krävs det inget geni för att räkna ut vad som hänt.
Han snurrar runt i någon minut när jag går fram för att undersöka, men när han lugnat sig kan jag ändå inte se mycket, det enda jag kan se är att det blöder från hoven. Jag gräver fram lite fräsch snö och börjar försiktigt "hålla emot" blödningen med en rejäl skopa av den trivseltempererade frusna nederbörden...
Efter en stund kan jag konstatera att han klyvt ena ballen men att det inte verkar livshotande. Fortsätter kyla med snö ända tills jag inte kan böja fingrarna längre sen går jag hem och surar. Kändes helt okej att lämna det "öppet" tack vare att vi fortfarande har så mycket snö.
Det tråkiga (för alla) är att även Fester blir tvungen att stå nu, Erucj blir som besatt och springer sig svettig när Fester lämnar hagen och nu måste han hålla sig någorlunda stilla.
Fan också.
Slår på stort med lite färska bilder på världens mest otursdrabbade ekipage, det finns potential, verkligen, men men...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar