Hej och hå

Erucj fick stå i tio dagar för att läka ihop snittet i foten så det har inte hänt så mycket under den tiden men nu när vi kört igång igen har det hänt desto mer.

För några dagar sedan släppte vintern äntligen sitt järngrepp om oss och den trängtande våren slog till med full kraft och iver.

Tussilago, mopeder, sångsvanar, tranor, krokusar, lera, motorcyklister, myggor, översvämningar, mjuka grusvägar, ljusa kvällar... I det närmaste optimala förhållanden för att livslusten än en gång ska krypa fram ur sitt djupfrysta fängelse.

Att varje dag få vila ögonen på min lilla smörbakelse till kumpan och bästa vän är förvisso ofta det enda som behövs. Vi firar ett år tillsammans idag och livet går ej att föreställa sig utan honom.

Egentligen har jag "träffat" Fester en gång för många år sedan, vi befann oss på samma utställning, han var vid det tillfället bara en liten liten plutt. Tänk om jag vetat då att han en dag skulle vara en vacker hingst, min hingst.

Rucj känns bra nu, han har fortfarande en lite otäck flik där han skar sig på ballen men den bekommer honom inte och det blev aldrig svullet eller på något annat sätt mer än ett sår.

Vi har börjat galoppera "lite mer" och det går både upp och ner, ibland känns han riktigt fin i traven men sämre i galoppen men andra gånger känns han ännu bättre i galopp än trav. (Skritten är överlag bara seg och tråkig så den undviker jag duktigt, promenerar alltid en bra stund innan jag sitter upp.)

"Problemet" med galoppen är att han gärna stoppar huvudet mellan frambenen och blir aningens framtung, alternativt att han helt oformad vill pipa iväg som en galoppör... Måste säga att jag föredrar det senare även om hans överdrivet rundade hals med all säkerhet ser tjusigt ut i mångas ögon.

Vi red förbi Adams studio och han kom ut och förevigade oss härom kvällen. Vad bilden ej förtäljer är att jag blotta halvtimmen tidigare i all hast länsade förbandslådan (som man år ut och år in förvarar i sadelkammaren).

Hasten kom sig av att jag mycket olyckligtvis fick fingertoppen avbiten när jag för tusende gången i ordningen petade ur Festers tandfraktur, detta var jag förstås avsiktligt mycket förtegen om när jag träffade Adam.

Besparar er härmed detaljerna kring detta och sammanfattar dramat med dessa för situation så talande ord:

Smärta Blodbad - Målmedvetenhet Träning

...and she rode off into the sunset.