Har ridit barfota i en hel vecka nu (inte jag personligen förstås, Erucj har fått klara sig utan sina broddade boots helt enkelt) -så himla skönt!
Det blev inte mycket till träning under mars då underlaget var knögglig is eller bar asfalt och jag helt sonika vägrar gå med brodd på asfalt.
Snacka om att det är sprutt på hästarna nu, vårkänslor, plusgrader och några enstaka meter barmark här och där, nu är det hopp om livet vill jag lova.
Senaste veckan har Fester och jag promenerat dagligen och jag har ridit Rucj nästan varje dag. Till största delen blir det lugn och städad skritt på asfalt men det ska även trampas en del snö i skogen, det senare görs inte i skritt kan jag garantera...
Rucj fick sig ett riktigt tokryck igår när jag invigde honom i den gömda skatten; eljusspåret. Äntligen är skidspåren i det närmaste obefintliga men det är fortfarande rejält med packad snö, optimala förhållanden för en riktig bockserie enligt Rucj.
Jag kände likadant, glädjefnatt kan man ju få för mindre ;)
Olidligt tråkigt blir det utan bilder så här kommer några från hösten 2011, hä tages vad som haves.
Konstaterar glädjefyllt att Erucj ser finare ut i kroppen nu (än vad han gör på bilderna ovan), har tveklöst musklat på sig en del.
När vinterpälsen vikt hädan ska det nog uppenbara sig en svan, eller kanske struts, ja helt klart struts. Svanformen antas endast i enstaka (nöd-)fall, Fester-showar-loss-och snyggar-till-sig-allt-han-kan är ett sådant fall -då gäller det att sträcka ut strutshalsen så den byter skepnad till just svan, i alla fall om man heter Erucj och det bästa man vet är att få leka "snyggon" med sin idol Fester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar