Nu är min ork snart slut, tror jag, eller egentligen är den ju aldrig det. Man går upp varenda morgon och bär vattendunkar och höbalar ett par hundra meter (samtidigt som man förstås halkar, slår sig, fryser, fryser och fryser), man spenderar heller inte mindre än en timme per dag med en grep hackandes i frusna bajshögar. Hagen mockar jag alltid varje dag av någon lustig anledning som jag för tillfället inte kan ådra mig i minnet.
När man dag ut och dag in borstar och fixar med hästen i timmar bara för att sedan få ge upp "träningen" efter elva meter för att det inte finns något underlag någonstans som ens fungerar för en simpel skrittrunda, då är det tungt.
Förskönar, glorifierar och längtar till alla årstider utom vinter!
Ja här såg man då helt normal ut...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar