måndag 25 februari 2013

Vilken härlig dag!

I det formidabla vädret har jag och min kära lilla vapendragare Fester tillryggalagt en mil i Sågmyras numera härliga vårvinterlandskap.

Vi började promenaden med att traska igenom "centrum", Fester gick och mumlade lite nästan hela tiden. Tillslut vände jag mig om och frågade om det var mig han pratade med (javisst, jag pratar med mina hästar även in public, hehe). Då vände han sig som på beställning och tittade in i ett skyltfönster och där fanns svaret på min fråga, han hade uppmärksammat supersnyggingen bredvid oss -sig själv!

Väl ute i skogen var underlaget riktigt bra (med dessa tiders mått mätt), en enda gång trampade han igenom skoterspåret, man fick då erfara hur jäkla mycket snö det egentligen är... Trodde för en kort sekund att han skulle försvinna helt.

När vi varit ute i någon timme stannade vi och solade lite, rättare sagt jag tömde kängorna på snö och Fester lade sig ner. What? Ja det var väl min tanke också, han skulle rulla sig men han hade ingen brådska om vi säger så.

Långt innan jag började tänka att vi snart var hemma igen hör man Erucjs upprörda stämma eka över bygden. Jävlar i min lilla låda vad han kan skria. Jag hade gjort som vanligt och blandat lucern i höet för att försöka få i honom mat medan vi är borta men som vanligt hade han knappt rört det. Separationsångesten är verkligen en nackdel med att han avgudar Fester. Helt ärligt börjar jag dock låta det bero utan större tankeverksamhet från min sida, äter han inte när vi är borta får han helt enkelt se hälften slinka ner i Festers mage när vi kommer hem igen.

Känner stor tacksamheten över dagar som denna. Jag känner kärlek och glädje varje stund med hästarna men att det också är kämpigt ska jag inte hymla med. Jag har fler hästar i himlen än i hagen och sorgen tär konstant. Långpromenader som denna med Fester gör att allt känns lättare, Fester bär mig även när han går vid min sida.

Måste förstås posta någon bild, ingen vill väl bara se vad jag har att säga utan att få njuta av bilder på hästarna. Tyvärr har jag en telefon som tillverkades under sena istiden och är därmed inte utrustad med kamera. Det fick bli en bild från igår då samma väderomständigheter rådde.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar