Presentation

Jag heter Sofia Eriksson, född och uppvuxen i södra dalarna bla, bla, bla...

Efter ett evigt tjat och mycket gråt fick jag börja på ridskola när jag var åtta år. Livet var en enda lång kamp för att få vara med hästar ända fram till en dag när jag var 12 år, vi åkte tidigt en morgon ner till Karlsborg för att titta på en mycket speciell Welshponny.

Det var med Dino som min filosofi kunde börja ta form. Jag ville inget hellre än att vara den som gjorde honom lycklig och gav honom allt han behövde. Vi vann både dressyr- och hopptävlingar men det var snart oviktigt. Allt blev möjligt. Jag började rida i grimma för att sedan byta till halsrem för att slutligen rida helt au naturel. Senare upptäckte jag den akademiska ridkonsten och de första åren av 2000-talet hängav jag mig åt den. 

Under åren har jag tagit lärdom av de hästar jag haft, jag har ridit in, utbildat, umgåtts, levt och tävlat med dem och alla har de varit högt uppskattade och älskade. Alla hästar är olika men jag har alltid ett gemensamt mål -att varje häst ska nå sin fulla potential. Vi har tillsammans tävlat i dressyr, hoppning, galopp och distansritt men de riktiga upplevelserna har vi haft hemma i vardagen. När vi lärt oss att kommunicera med bara kroppsspråket till hjälp, utan remmar och metall, då är det på riktigt. 

Kalla det frihetsdressyr, natural horsemanship, akademisk ridkonst... Det enda som betyder något är att vara med hästen på dess villkor, kommunicera med den på sitt eget språk och verkligen ge själ och hjärta för allt som man kan uppnå tillsammans. 

Ett konststycke som utförs av en motspänstig häst är inget värt. Alltför ofta ser man hästar som gärna skulle slippa sin människa/ryttare. Precis som de säger i reklamen så ger hästar allt, men man måste kunna locka fram det. Hästen måste vara motiverad att vilja lära sig, det får inte bli för svårt men inte heller tråkigt, lagom stora utmaningar är den ständiga balansgången. Jobbar man med överintelligenta Arabhästar får man utmana även sig själv och sin egna kreativitet.  

Framtiden innehåller många framgångar och upplevelser, fina föl och härliga stunder. Det vet jag. Det räcker med att gå ut och vissla för att välsignas av samförståndet med en häst.

//Sofia