Beslutet kom när min fina Erucj fick griffelbenet avsparkat i februari i år. Då började sökandet efter en värdig kamrat till både mig och Erucj, någon vi både skulle kunna lita på och ha glädje av i många långa år framöver.
När jag hittade Fester visste jag att det här var min häst. Fester (som trots allt är avelshingst) hade inte fått gå med andra hästar på flera år och jag ryser när jag tänker på hur nära det var att jag drog mig ur pga det. Jag kommer aldrig att glömma den där dagen i april när vi hämtade Fester, efter en evighetsresa fick jag äntligen träffa honom, han sträckte sig allt han kunde och höll sin lilla mule mot mitt ansikte. Det var som en saga.
Det tog många långa veckor innan han fick gå med Erucj, många steg skulle han klara innan vi kunde pröva att ha dem tillsammans. Erucj blev blixtförälskad i Fester och det tog tid innan det lugnade ner sig här hemma, Festers energi smittade av sig på stackars Erucj som fortfarande stod på boxvila då.
Så här i efterhand kan man tacksamt konstatera att hästarna haft en härlig sommar och höst tillsammans. De är så fina med varandra och båda två är glada för att äntligen ha en riktig kompis, nu har vi blivit en flock -som det ska vara.
Ett lite osmickrande videoklipp bjuder vi på!
I mina ögon är de två undersköna väsen som jag har fått det stora ansvaret och nöjet att förvalta.
Men ärligt talat, vinterpäls i kombination med för många eller för få kilon... De är väl mer charmiga än vackra just nu ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar