Crazypants

Sa ju att hon var vild när vi var på ridbanan. Man kan se det positivt att hon går fram i galopp som om det plötsligt var busenkelt men de självvalda och spektakulära avsaktningarna lämnar en del övrigt att önska förstås.

Jag har aldrig upplevt att linan "tagit slut" tidigare, så här mycket energi har jag aldrig fått från henne, jag hade tänkt rida men efter moget övervägande räckte det med urladdningen som uppvärmningen genererade.



Red gjorde jag däremot igår. Uppvärmingen gick bra, hon var lagom framåt, vi hade bra kontakt och det var helt enkelt inga konstigheter.

När jag satt upp fick jag 20 steg i skritt och sedan en redig radda bocksprång. Det upprepade sig sedan åtminstone en gång till. Adam vågade inte filma så jag är lite osäker men mycket skutt blev det. Tack vare det som finns på film kan jag se att det dock blev mycket mer trav än jag upplevde, det kändes som att det var övervägande rodeo men i själva verket var det ungefär 50/50.



Efter den första bockvändan tappade jag både ridförmågan och självförtroendet, jag hade nog egentligen behövt sadla om då sadeln gled fram av att hon skuttade runt med huvudet i marken och ryggen så höjd, men jag visste att jag inte skulle sitta upp igen om jag satt av i det läget så det blev pest eller kolera tyvärr.

Ska skaffa någon slags antiglid padd, hennes rygg är så rund på alla håll och (obefintliga) kanter att det är svårt att få sadeln stilla under vilka omständigheter som helst.

Vill man vara optimistisk kan man väl glatt konstatera att hon går fram för väldigt lätta hjälper, att det kändes helt omöjligt att trava för bara tre ridpass sedan kan man liksom inte riktigt förstå idag... jag skulle egentligen inte kalla gårdagens "köra ner huvudet och älga på lite hur som helst" för framåtbjudning men här får man gripa efter halmstrån.

Försöker att inte gräma mig över att jag inte hanterade situationen så bra som jag borde men det är svårt, vad spelar ens erfarenhet för roll om den inte kan omsättas i praktiken, visst är man mänsklig men jag har inte råd att vara det med Fenja.

I morse gick vi en kort promenad, kanske 300 m, vi gick på lite nya ställen så det var ändå ett steg i rätt riktning.