Helt odramatiskt var det dock inte, hon steppade in i rummet relativt lugnt men fick frispel innan vi hann få i henne sederingen, hon sprang över mig och stack tillbaka till hagen.
För ett ögonblick undrade jag om min stund var kommen. Hon har åstadkommit ett rejält sår från mitt knäveck och cirka 25 cm nedåt, vilket gör skitont, men annars är jag helt oskadd.
Vetten ansåg inte att gallan var värd att riskera livet för men jag hade verkligen mått skit om jag hade gjort illa mig och tappat henne i onödan så vi sprutade henne redan på stallplanen och gjorde sedan om proceduren.
Hon är nu behandlad med kortison för att se om gallan försvinner men skulle den inte göra det är det inte mycket att vara ledsen för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar