Min underbara flicka

Äntligen fick jag göra en riktig "highlights"-video. Jag är så stolt över Fenja och det vi åstadkommit under hösten. Det svänger fortfarande en hel del och vissa dagar är hon helknäpp men på det stora hela har jag en helt annan känsla nu jämfört med för bara några månader sedan.

Det som skänkt mig mest hopp och ro i själen är att hon börjat visa glädje i fler situationer. Känslorna är fortfarande många och oftast utanpå men det smyger in en skopa positiv energi allt oftare och jag har helt slutat kämpa ihjäl mig för att kunna "hålla" henne.

Fine hon slet sig å det grövsta i slutet av augusti men det verkar inte ha triggat igång beteendet igen och jag försöker aldrig längre stävja hennes outbursts. Hon flippar fortfarande ur ibland (tar sig en vända upp på bakbenen och så vidare) men jag tar aldrig i linan och hon försöker inte ens slita sig.

Det finns gott om utrymme för framsteg men nu känner jag, för egentligen första gången sedan vi inledde vår resa för 2,5 år sedan, att det verkligen händer något på djupet.