Adam har tagit hand om hästarna, jag litar fullständigt på honom, det var dock övermäktigt att höra honom prata om dem så kontakten med omvärlden har varit minimal. Så j*vla skönt att inte ens veta vad klockan varit eller om någon försökt nå mig.
Back to reality... buäh... haha!
Fenja blev riktigt glad att se mig och Fester trodde knappt det var sant. Jag grinade naturligtvis när jag mötte hästarna igen men deras reaktioner gjorde mig snabbt full i skratt, Fester kunde inte låta bli att bita mig och nafsade upprepade gånger både i skallen och armen på mig... åh maj gahd vad rolig. Den lille stackaren har gjort så en gång tidigare och det var när jag hämtade honom på Ultuna. Efter en vecka i isoleringsbox kan man ju förstå att känslorna "rann över" när mamma äntligen dök upp men att det var lika illa när jag var borta hade jag inte precis räknat med.
Nu har jag hunnit hänga med alla pälsungarna ordentligt och det har varit ett överflöd av energi och bus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar